Det är tystnaden
och hur fruktansvärt
lätt jag är att lämna

Det är mörkertimmarnas rike
och hatet däri
som tränger allt längre in

Det är skräcken
att bli kvar där
utanför
Blottad
och lika illa åtgången
som de förra liven

Det är tyngden av hjärtat
som tär mest av allt

Och även om regnet renar
så hörs inte mina andetag
lika bra dit ut.