Agnes i famnen

blicken fladdrar oron väser

lågan tynar

hustrun böjd av smärta

liten Agnes

bara tre år

ta henne inte ifrån oss

inte henne med

hustrun fött två rara flickebarn

svåra så svåra deras livsljus tändes trots allt

lilla väna Saga slöt sina lavendelblå ögon

evigt blickande mot det osynliga

endast två år rycktes hon bort

nya liv att tända var ej deras lott

men att de så snart skulle ryckas bort

grånad hustruns unga kind

blickar tomma där sorg slog

liten Saga så blek och tärd

tidig så tidig hennes himmelsfärd

Agnes den lilla med rosig hy

nu ska färdas mot himmelens sky

han så stark och driftig och klok

ledde fabriken med hand av stål

hjärtat slog för de små han gavs

nu en endaste susning var kvar

Agnes du lilla sover i min famn

vandrar nu till himmelens rand

jag dig följa vill

men ej får

blott här enda

det ger

en tår