älska är simpelt,

kunde nudda vid din kind, när du låg och sov,
du andades liv,
rynkade hastigt med näsan
och vände ryggen till

såg konturerna av det vackra,
med små förnimmelser av egna sanningar

vi skulle ju dö tillsammans,
med knutna nävar i varandra

tiden skulle få gå,
göra vad den ville med världen,

vi var inristade i härdad sten, med små initialer och stora tecken

älska är simpelt,
bara följa med och falla när marken är som mjukast

visste tydligt att kärlek byter ansikte medan årstider
växlar och ändrar form på de vackra som väcker,

några andetag senare,
skulle livet ändra form på det som alltid var beständigt

spelade tårarna egentligen någon roll?

tunga sår som kan döda tusen hjärtan omger
luft som motvilligt ska andas in

saknar aldrig helheten så mycket som detaljerna,

din fot under mitt täcke,
din hand på min mage

och ditt fantastiska leende när du såg mig först av allt när du vaknade,

tror att dörrar enbart finns,
för att du en gång ska öppna och uppenbara dig,

att du snart igen ska lägga dig och värma det
täcke som finns bredvid och dofta sönder den
kudden som jag alltid vill vakna med

älska är simpelt,
att falla genom din kropp och bli läkt av dina händer,

nu ligger alla mina kroppsdelar utspridda,
lemlästade och sönderbrända,

bara dina ögon kan återställa,
ditt andetag få det att leva ett riktigt liv.

hämtade några kuddar från soffan,
la dem under täcket bredvid,

att konturer kunde bildas
och ensamheten försvinna

älska är simpelt
bara ramla, falla och hoppas att
marken inte kommer fort!