Min minsta lilla pratkvarn,

vandrar längs stigen

där vi bor.

Kliver sedan in i skogens

snår.

Naturen förändras i hennes ögon,

och plötsligt där står,

en trollkarl,

med krulligt hår.

Kliver med bestämda steg

går över stock och sten,

en och en annan gren,

I sin hand hon har

en osynlig telefon

till trollens far.

Lyfter den mot örat,

säger några väl valda ord.

Ber om hjälp

att hitta

svamparna som är kvar.

Snubblar på en stubbe,

släpper en liten tår,

lera på knä,

mossa i hår.

Lyfter varsamt upp mitt barn,

tar det onda i min hand,

blåser det onda till fjärran land.

Torkar tåren med blåbärsfärgad hand,

håller mamma sedan i sin hand.

Tillsammans fyller vi korgen,

med svamp

från skogens oändliga skafferi.

Lägger oss sedan bland blåbärsbuskar,

tittar upp mot himlen,

Sedan säger hon:

Idag är jag ledig.

^^^^^^

^

Vandrar sedan hemåt,

rensar det vi fann.

Smörsteker.

Njuter.

^^^^^^

^

Mamma,

är vi lediga i morgon också?

blir hennes

sömniga små

ord innan hon landar på

kudden för att möta natten.

LIVSKVALITÉ

när den smakar som bäst,

gärna smörstekt.