En morgon råkade jag gå på trottoaren
och ramlade över en varg som stod där

Vi låg där i en hög tills hon sade att
det fick räcka

Borstade bort ett månrött asplöv
från höften och hann inte se

när en meterhög människa
puttade ned den i brunnen intill

lycka, tänkte jag
när jag hörde ett barnskratt

som genom mil av träffsäkerhet
träffade munnen på
en människa
full av allt tungt i kosmos

hon log

vargen åt en kvarglömd japp
och stack

men först sa hon tack