Publicerad 2011-10-29 02:34 av Line W




Ett nästan. Är allt.

Och jag saknar dig fast jag inte borde
Ingen skulle ge mig tillstånd om jag frågade

Men när jag är ensam
Och bara har fläkten
Och cigarettglöden
I mörkret
När bara de döda kan se mig

Kan jag släppa fram min längtan
Den som jag och min kropp kapslat in hela dagen

Och jag blir ett med mörkret
Och glöden
Och det jag för stunden berusar mig på

Då kan jag nästan känna dina läppar mot mina
Och det där "nästan"
Är det som gör det så smärtsamt


Och så vackert


Inte ens mina rädslor
Kan skrämma mig då

För någonstans tar du ett andetag

Och jag kan bara vila i tanken
På att någonstans

Kanske dina läppar
Också nästan

Kan känna mina





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Line W med Poeter.se id #26612 innehar upphovsrätten