I morse när jag vaknade svävade det omkring dimma i rummet. Fukten låg i pärlsjok kring möbler, tyg och böckerna. Jag var förstummad. Vad skulle menas med detta?

Sakta reste jag mig, för att inte rubba konstverket. Men genom min rörelse, flyttade så även fukten på sig.

Ett millimetersmått avstånd. Vibrationer ut från min kropp.

Vågade inte tänka - är detta miraklet jag väntat på? Drog plötsligt ett djupt andetag, in via munnen sögs dimman.

Trillade runt

fotsteg över njurarna

          kittlande känsla i revbenstrakten

Hyperventilerade då.

Kräks senare upp trasiga vingar i en glänsande hinna. Dömd form på mitt vardagsrumsgolv.

Utvald, men förmår inte klara omvandlingen. Misslyckad.

                                   Stackars de.