Gråterskan
Min Famn
Som ett eko
Sluts kring tom rymd
Mitt hjärta som en vilsen insekt
Vilseledd av ljuset
Flyger i cirklar
Runt runt
Hittar inte ut
Alla mina nervbanor
Hoppar spastiskt
Av för snabba impulser
Och någon ropar därinne
Jag vrider mitt hjärta
Ett halvt varv
Ifrån mitt ego
Försöker lyssna
Lokalisera skuggrösten
Gråterskan
Nedgrävd med bara själen blottad
För stenkastarna
Försöker hon dra ner mig
Och jag vet...
Jag vet...
Vem hon är
Vad hon vill
Men att kapitulera
Är att ge upp
Den sista skärvan
Av kontroll
Så jag låter klumpen
Växa sej större
Intill kvävning
Innan jag kryper ihop
Och in I hennes famn
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren BoheMijan med Poeter.se id #38370 innehar upphovsrätten