stora steg tycks missgynna
jag faller längre ner
än någonsin förr

och jag vet att ingen fångar mig nu

mörker hårda väggar kalla vindar
hur mycket jag än skriker
så försvinner det aldrig
så förstår du aldrig
så ser ni aldrig
vet aldrig
nej



tomrum bakom mörka hörn
tomrum i glasburkar
tomrum i mig
överallt
nu

ni talar om rätt tidpunkt
ni talar om eufori
ni talar om tålamod
ni talar om total jävla lycka
*
varför har jag aldrig fått uppleva
ens ett uns av detta

smaken av sötma
men du gav mig
en kall hand

travar fram på mörka gator
går omvägar för att vilseleda
monstret som förföljer mig
hotet som kommer närmare
rädslan som omfamnar mig

svagheten som blottar sig