Publicerad 2006-01-16 11:19 av Pona

Malin, du är en skänk från ovan och jag är välsignad att ha dig i mitt liv.


Till dig.

Som en sällsynt blomma,
som en ros,
som spirat upp ur jorden
I ett islandskap
där allt annat var hårt och tyst
Dök du på mig, med tegelsten och jordgubbskind

Jag var inte beredd
Du studsade runt,
som en pingisboll,
och smashade dig in i mitt medvetande
Jag visste inte vad som hänt
Du bara fanns till
Utan entrehål in eller en sortiväg ut

Med gospelsång och vårvrål
sprang du utan nåd
rakt in i mig
Jag såg dig komma
Och kände dig tränga in
Jag vågade inte stå emot
Ville inte
Du var min rövare
Och jag din fånge
I vänskapsvillervalla med svarta masker

Du jagade körsbär och nätter
Jag såg på vid din sida
Rosaskimrande prinsessa
Ögon som aldrig glömmer
Din dag
Din stund
Dig

Du fanns
Jag fanns
Vi fanns
För varandra
Genom karlslokar, nazistdjävlar och hethäckar
Blödande hjärtan
som lagades med sårtejp
Och idag, som blev igår
Med tårar
Som alltid torkar
Men aldrig glöms

Jag har inte bett om dig
Inte drömt om dig
Inte längtat eller saknat dig
när du inte fanns
Men jag har älskat dig
Och jag har mördat för dig
I mina tankar

En plats på jorden
där bara våra bakar får plats
Rygg mot rygg
på din stubbe
Är livet värt att leva
varje dag
Med dig.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Pona med Poeter.se id #4557 innehar upphovsrätten