det var en gång något som vanligtvis vibrerade, detta då, fick känna på att vara levande och du det upplevdes nog som ganska konstigt faktiskt och något vände sig om och sprang (givet!)

Vart?; undrar vännen då
jo till närsynthetens förlorade land
apor hytter med näven, räcker upp handen och njutningen gisslar våra trötta fötter så men
vi då
ropar alla andra och vi tänder lyktorna längst gatorna rött för att alla skall förstå vem som bor här och vad de kan få.
det finns många vilsna önskningar på den enda stigen och de spiller alla över och jag vill ha jag vill va jag vill ge en hink blink