Det börjar där


Pojken vid stranden
som slänger stenen
som får rosorna att slå ut
mitt i havet


Mannen som vandrar
samma stig
dag efter dag
år efter år

som äter samma smörgås
vid samma bänk

och hör samma röster

rösterna

som till slut
ingenting
har att säga


denne samme man

när han en dag
tar en annan väg

uppför berget
ut mot heden
nära branten

när han lyfter sina armar
högt mot solen

när han ropar
efter måsarna
och ser alla komma

för att ge honom musiken
från öarna


Och vägen tillbaka

och vägen till vägarna
som går rosornas bukt

som går till ängen
där havets salt växer

till vindarnas träd
där också en man
som är vuxen

kan klättra i grenverket
för att måsarna
ber honom leka


Det börjar där


Och långt borta
hör han ljudet
av stenar som knoppas
och slår ut i blom

och av kvinnan
som andas

och av morgonen
som går i tovade skor

för att inte störa
humlorna


Långt därute
växer världen

och vardagen
kanske inte är

densamma