I vinterkvällens mörker,
dansar snöfjärilar i gatlyktans sken -
dansar i intensiva ljusskensvirvlar,
trots att timmen är kall och sen.

Som nattfjärilar i augusti,
fast i december,
dansar de här och bjuder,
oss nordbor på vintersafari.

Bjuder oss på vintersafari,
i ett land med anrika poetiska rötter,
Hör! mellan almarnas vita kvistnät,
hur snön ännu knarrar under Ola Hanssons fötter.

Vintersafari när en fimbulnatt,
åter sig närmar som i hedenhös,
Hör! hur Karlfeldt spelar vinterorgel
och låter blästern gå lös.

Vintersafari där svarta klyftor,
dölja björnen som ej denna kväll väcks,
av Gyllenborgs hundra vilda busar,
blott i sina mardrömmar den av dem förskräcks.

Förskräcks i sin slummer av ett skrämmande vinterkväde,
om ett hjältemodigt slut,
om motstånd mot övermakt intill slutet,
ända tills sista ivren forsar ut.

En björn utan längtan mer,
med ramar obevekligt kalla,
som utpumpad drömlöst överallt ser,
hur södergranska vita flingor falla.

*

I gatlyktans sken,
dansar snön över fruset land,
här i kvällen smått poetiskt,
obekymrad om tidens tand.

Dansar och virvlar i kvällens mörker,
i den tilltagande snöstormens larm,
lyssna noga så kanske även du hör,
Snöfrids röst vid din fönsterkarm.

En röst av en skönare huldra,
som enligt Viktor Rydberg aldrig fanns,
med gyllene lockar om den vita pannan,
och blåa ögons sköna glans.

En sådan blek mö,
som det drömdes om på granris tungt,
i timmerkojan om helgdagskvällen,
där karlarna vände sig manligt och lugnt.

Lyssna noga ut i vinternatten,
så kanske du även ett eko hör -
av en psalm från Brogrens svarta fiol,
innan den falnande stockelden dör.

Likväl som kanske ekot,
av Vargfors-Fredriks skratt,
som ingen usling vill ont,
i denna närmande sig kalla vinternatt.

Ja, hör ekot av denne finnmarkens vänliga gossesjäl,
och låt det värma i frostigt, fruset land,
som en påminnelse om den gudom,
som alltid erbjuder en utsträckt hand.

I ett fruset land där insjöarna bottenfryser
och hårt av isande kyla allt bliver,
där Gustaf Fröding står med isigt kallt väsen,
medan yrsnön genom kvällen driver.

Där värmer Frälsarens budskap själen,
i en frusen timlighetens tid,
om att han ska komma åter,
med syndaförlåtelse och evig frid.

*

I vinterkvällens mörker,
dansar snöfjärilar i gatlyktans sken,
innan de frälser marken,
och gör den oskuldsfull vit och ren.