När blommorna har somnat
och skogen ligger tyst,
när din vän är borta,
som dina läppar kysst.

När skum är själva dagen
och kvällens mörker tätt,
när att leva vidare,
inte alls känns så lätt.

Vet då att det finns,
en vän som inte sviker -
som från din sida,
aldrig någonsin viker.

En vän som ska skingra,
det rådande mörkret en gång,
och föra dig hem,
till grönska och lovsång.

Då aldrig mera ensam,
du någonsin är,
tillsammans med honom,
som dig evigt håller kär.