Vid ett helgdagsdukat bord
i juleljusens milda sken
sitter en sekelskiftesluffare
vilandes sina vandringsben

Hos ett fromt bondfolk
han denna julhelg finner ro
nu när snö, is och kyla blott
på vandringsvägarna bo

Nu när kalla isande vindar viner
runt husknutarna i midvinterland
när yrsnön sopar längs åkerrenarna
och drivor bildas vid skogens rand

Han sjunger med i julpsalmen
stirrandes in i juleljusens sken
vilka lyser som somrar
i denna aftontimmen sen

Invid juleljus tända för ett litet barn
för en människoson men likväl faderns like
sitter i mänsklig gemenskap om vinterkvällen
luffare Bolle i vila på väg till Klockrike