Springer utan att veta vart jag är,
utan att veta vart jag ska.
Blind av tårar,
jagad av obeskrivbar ångest.
Grenar som piskar i ansiktet,
river upp huden på min kropp.
Barfota,
famlande,
snubblande,
ramlande.
Kan inte skrika då rösten givit vika,
kvävts av skräckens starka grepp.
Fly! Det är min ända tanke.
Har inga krafter kvar,
kan inte andas men springer ändå.
Vad springer jag ifrån?
Anledningen har jag för länge sedan glömt,
målet har aldrig funnits.
Känner ingen fysisk smärta trots att blodet rinner,
rädslan och förtvivlan tar över,
allt annat försvinner.