de rev ut varenda fjäder
färgade hårstrån
i svart
som alla fysiska misstag

vi förblödde
aldrig nog
för att inse
hur döden
smyger sakta på
inte räddare för det
att tiden rinner
snabbare än blodet

och vi drunknar aldrig
djupt nog
suger upp allt blod
från strupar
bortriven hud
begrav mig i det nakna
vi var aldrig vackrare än så

än när vi försökte flyga
utan fjädrar i våra vingar
och blod i våra sår

när vi levde utan död
vi var så vackra, love.