himlen liknade en tavla
ikväll
och jag
tänkte lite på dig
tyst bredvid
på väg hem
fast det var stjärnklart då
och luften kyligare nu
när jag fick hålla
din hand
bara lite
du pratade om
saker jag inte förstod
nej
fine, sa du
okej
sen, vita lakan
tyst
som om tiden
höll andan
något som brann upp
kanske var det
jag

lång väg hem
hundrafemtio meter
tre minuter
två, ett.