Vågor slår mot stranden
hårt, skummande,
som en känslostorm
med oanade krafter.

Tränger in i sandvallen
gröper ur, spolar bort,
slår över berghällen,
skrubbar, tvättar rent.

Vattnet stänker mot mitt ansikte
vinden sliter i mitt hår
Suget från djupet
är starkt i strandkanten.

När solen bryter igenom
vinden har mojnat
vågorna lagt sig
blir det stilla och lugnt.

Barfota går jag där
letar strandfynd, skatter.
Snäckskal och små vackra stenar
glänsande som pärlor.

Flaskan, plastpåsen
burken och annat skräp
påminner mig om min trasighet
min oro och ängslan.

Njuter av värmen,
som omfamnar mig,
av stillheten, som läker mitt inre
ger mig hoppet tillbaka.

Ser på vattenytan
oförstörd, stilla, ligger den där
som den gjorde
i Skapelsens morgon.