Sorg

ekar tungt i mitt hjärta

andas

skriker på min själ

smärtan

hugger i ett hjärta

ett skrik

ekar över Neptunus

denna natt av indigo

och fröken Smith

skrattar nöjt

när min existens brister

och i en ljuv sekund

gråter jag stilla

kvider jag i tystnad

när hon

i hennes trikå av silver

biter mig i kinden

sårar mig så djupt

så inte ens sol lyser upp min tillvaro

och så även fast denna kärlek

denna mörka kraft

sakta

bryter ner mig

längtar mina sargade armar

och mitt splittrade hjärta

efter hennes

pärlemovita armar