Det är läggdags för den gode bonden
pjäsen vidrör ytterst en inre misär

om en tomhet

vid översvämningen sprang jag förbi
i splendid isolation överlevde jag 

tre vise män kan inte laga det som aldrig var trasigt
men en herde kan leda hjorden mot sin undergång

jag är rädd
att vintern stramar mina lungor till ett stelnat lidande

stenansiktet som icke förändras över tid

jag är rädd för mig själv
jag är den enda som vet att jag icke-är

och det är illa -