ingen kunde se
allra minst hon själv
att hennes ordsvall som tornade upp sig
som en mur
och bakom vilken hon dolde
sin skörhet
i själva verket
var en inbjudan

hon kom med svar
som var frågor
med en säkerhet
som var en tvekan
med ett avvisande
som var en vädjan

hennes hjälp till andra
ett rop på hjälp
hennes ödmjukhet
högfärd
hennes realism
förebråelse

hon fick bekräftat
allt hon redan visste

blev kvar
i smärtan
hon inte visste om