äter knäckebröd
efter knäckebröd
efter knäckebröd
det knasar och jag tuggar i takt med hjärtat
och jag vet inte om det är du eller jag men
musiken är på och det låter duns duns, droger, gräs, rökmoln
bong bong bong och lustgas och
du försvinner under min hornhinna
och jag sväljer ner garnnystan på garnnystan
för att kanske färga min insida med dina färger
som aldrig var mina


jag svamlar och du kan inte andas

du kan inte andas och allt står still
men jag rör mig bakåt, framåt, uppåt och neråt
och hur ska jag kunna fortsätta vara din som jag alltid varit
alltid sedan den första gången vi satt inlindade i varningstejp
hur, hur hur hur, när du aldrig riktigt varit min
hur ska jag kunna fortsätta vara din när jag
aldrig kan se längre än det mörka under dina ögon
och hon kunde se hela insidan av ditt tält

sådär en gång för längesen.