Jag surfar på en våg av självförakt.

En Tsunami av ångest är på väg för att skölja bort mig.

Med blå blyerts försöker jag desperat mota bort det svarta och kalla.

Om kärlek till oss själva vore valuta - hemlös och utblottad var jag då.

Jag kämpar gärna för de utsatta och svaga.
Själv tror jag fortfarande att ensam är stark.
Svaghet är för andra, inte för mig.

Ensammast i Sverige sjunker Kent, jag är ensammast av de ensamma.
I mitt hus fyllt av kärlek, låser jag in mig på toaletten med enbart penna och papper.

Jag skriver på, skriver på, skriver på.