jag vet
du fick ingen dikt den dagen
inte som far fick när han seglade vidare
förresten tror jag att han rodde

tiden går
men sorgen består
den vill sig inte riktigt

jag sörjde dig redan innan
du försvann bit för bit

älskade mamma
jag är ännu stum

för du fanns inte längre
även om din kropp gjorde det

jag såg när du tog ditt sista andetag
din själ var redan borta då
hemma

hemma
det som var hemma för dig
var inte hemma för far och mig

men nu känner jag
att ni sitter i samma båt

jag saknar er
konstigt vore det annars
när jag numera får ro helt ensam
i en eka som jag inte ens har