Publicerad 2012-05-08 16:07 av Mattias Holmström




Sovalkov.

 

Vi skildes åt med orden, två kvinnor i en åtta som säger kärleksfulla saker till varandra, kramar varandra. Jag utgör hennes sällskap. Det var en knivig, kaotisk situation. Ville få ett vänligt avslut. Badkaret hett på vintern. Den enda nöjbara situationen lär jag mig snart är att sitta upprätt, dörr inom synhåll, en kniv i min hand, där min västslaviska krigshustru satt. En tjeckiska, det är 2 Of Us, samma sort. Jag satte alla veckorevyerna i rätt ordningsföljd och så satt jag och betraktade alla dessa som var med i schlagern detta år. Det trodde hon att skulle bli hennes stora genombrott. Sedan kom hennes stora känsla för mörkret. Det var en person som arbetade som lyxprostituerad. Tjejer brukar må dåligt, men hon var så himla övertygad om mig. Att jag kunde, i den krattade gången, få henne att må lite bättre men hon brydde sig ofta inte om hur hon såg ut, hon var ledsen för att de ville ha henne utan sex. Och för att de inte ville, samma saker som hände henne under hela livet. En medialitet där hon kanske säger "Jag vill ha dig". Hängslen och en vit kavaj i spotlightrum. Ett så blommigt lakan som ett orakel. Och du är den som samtalar och gör något helt annat när du blir äldre. Vi tittade in i varandras ögon på ett vänligt och bittert sätt, som konkurrenter. Det lockade, det som fanns där. Ögat var sminkat och det pryddes en betalning på samma gång. De såg sig själva bli stora och större i musik. Båda i dynamik och strödda rosor av markkontakt. Men utan att väja och utan att insemineras. Och utan att möta fåglarna och se de här två personerna flyga. Men jag hade vin i väskan vilket är roligt att dricka även om man bara är hemma med partnern, partners in crime.

 

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mattias Holmström med Poeter.se id #15727 innehar upphovsrätten