1000 år av väntan

livet går ut på det

att se mig nu



ibland får jag för mig
att ögon är som rymden

oändliga
vackra
skrämmande

fast med känslor


-
isande vind
för mig bort

ingen orkar jaga mer


jag ger upp
så låt mig falla

så låt mig ligga ned

svimma bland dina kometer
och stjärnor
och solsystem



innan dig

de smalaste av fingrar



där är du
och jag är utan syre