Jag vill inte säga
vad jag känner
Men sorgligt nog
kan vi inte vara vänner

Du höll i en yxa
och jag var ett träd
Du fällde mig stort
det gick så fort

Nu kan jag bara ångra
tiden som gick
som jag inte kan få tillbaka
Jag vill verkligen inte
bitterheten smaka

Men jag får
på något sätt
känna mig vis
Det är bara synd
att visheten har ett pris

Och allt det här
som vi hade då
Det kommer
ingen någonsin att förstå

Du hade en kniv
och jag var ett träd
du täljde mig upp
till en lite bit
Lämnade mig i vattnet
så nu flyter jag i väg din fula skit