Oberörd tår som glänser mot avgrund,
tas av,
skalas och formas av primalt inre skrik.

Väggarna upphör med dans och
färgen skalas av tills nyansen inte längre bryter.
Jordskorpan som finner födelsen av mjuk materia
och dess inre är oförstört och vackert.

Ljuden av metaller som slår rytmiskt och finner puls,
liv av fundament som inte längre andas rent.

Bildas från skönhet och känslor,
tills det sakta dör ut av likgiltighet och motgångar.

Det blir hårt,
kallt och blänker vid ljus.

Det blir stål.