Allt jag tänkt på och skrivit
det som har rivit
klöst brunnit svidit,
de senaste två åren

saknade alltid logik
så proppfullt av mystik
smärta hopp men panik

Han som jag en gång drömde om att få
han som jag aldrig
kunde fånga eller nå
Han som glidit mellan mina fingrar
om igen och på nytt
har flytt

ut ur mitt bröst
Kvar finns bara minnen
av hans dova röst

"Du kommer hata mig en dag, precis som alla andra"

men nej

jag skulle bara älska honom tills den dag
då jag fick tillbaka allt som rivit, allt som jag givit

fast från en bättre människa