Jag vaknar
tror jag
Rummet är svårt att greppa
Klockan…
klockan går inte att ställa
visaren är borta
och platsen…
platsen finns ingen att säga
var den är
Rostbrunt
allt
även mattan
Får inte upp fönstret
hittar inte dörren
men jag hittar mig själv i en jacka
på gatan utanför
tror jag
Går långt, går länge
Kommer aldrig fram
Var ska jag?
Finns inga sidogator
Husen har inga
fönster
inga dörrar
Men jag ser hur det lyser
strax ovan
Kanske finns det andra rum
men ingen trappa?
Gatulamporna lyser
men tecknar inga skuggor
Det finns inga
konturer
Gränsen mellan gråskalans toner
är som dimman formmässigt
odefinerbar
Brunfläckade hundar skäller
ljudlöst och
vajern rör sig
tyst i vinden
Jag hör dånet
det jämna motordånet
av en kopparstänkt lastbilskaross
Det slår lock i öronen
minns jag
och det blir svart
Jag kastar mig upp ur sängen
Måste vara ett slag mot huvudet
Kan inte andas
kippar efter luft
Vaknar i ett nytt rum
tror jag
Måste vara vaken nu
eller somnade jag igen?
Rumsavdelaren, vasen, byrån
– det är mitt rum!
Försöker hålla ögonen öppna
Lyckas hålla mig vaken
tror jag
Men jag vaknar
på en gata
Det är samma mörka gata
samma kaross
nu vätter mot ett upplyst hus
i mitten av ett torg
bara fönster
alla lampor tända
Människor står och
tittar ut
Om nån som jag stod här i mörkret
skulle de också se dem klart
– men där inne ser de ingen
här ute
Går vidare lite mot närmsta gata
Det finns en dörr!
Jag går in
Det är rökigt
men ingen röker
Alla sitter vid sina bord
en del mittemot varandra
tittar rakt fram
men inte på varandra
Kaffekoppar fyllda
ingen dricker
Jag ropar
kommer inga ljud
ingen vänder sig
om
I dörren står han
tittar rakt på mig
intensivt men
distansierad
obrydd
Det tog bara ögonblicket
bladet öppnar min hals
och jag känner
jag känner
floden nerför mitt bröst
sötman som kommer
i gom och mun
det gurglande ljudet
när luftstrupen fylls
Kastar upp från golvet
suger instinktivt in allt syre jag förmår
rosslar med händerna över halsen
Det är mitt golv
min matta
Bara en dröm
Jag blöder om knogarna
måste slagit in i väggen och
dörren ser jag nu
Jag svimmar
tror jag
I vilket fall som helst vaknar jag
på golvet i det rökiga rummet
som är tomt nu
Halsen fortfarande öppnad
i spegeln är jag blek
huden skrynklig
Den obrydde mannen pekar ut mot gatan
Jag går ut och han
följer efter
Torget är mörkt
det upplysta huset släckt
Jag hör hur de närmar sig
rösterna, metallerna
Det stinker och jag hör
motordånet
Vilar på knä en stund medan de
samlas runt omkring mig
bara att vänta
Det knastrar till i öronen
de dova ljuden smattrar efter varandra
Jag vaknar
snart
Jag vaknar
låt mig…
Ja, jag vaknar
tror jag