Två roller möts någonstans i tid och rum. En dialog utbryter.
'Uppdrag i Prag' utbrister
- Ibland gillar jag inte att leva i filmen.
Varpå 'Plan 712 till Djakarta' replikerar
- Varför?
- För att den liknar ett liv.
- Men du måste.
- Varför?
- Alla lever en film.
- Tills filmen tar slut.
- Precis. Man har liksom inget val.
- Så fort någon regissör har fått en på hjärnan så lever man filmen.
- Ja.
- Men varför måste den vara så lik livet?
- Ingen vet säkert. Bara att det är så.
- Kan man ingenting göra för att, liksom påverka?
- Du kan ju alltid försöka.
- Jag har försökt.
- Ja?
- Jag lever en film och kommer inte ut, så är det bara.
- Ja så är det. Det är bara att acceptera och anpassa sig.
- Skit är det.
- Ja, en riktig skitfilm kan det vara.
- Men det kan vara bra ibland också.
- Ja och tur är det.
- Annars skulle det vara svårt att stå ut.
- Ja och bara vänta tills filmen är slut.
- Mmmmm.