Det finns en del sällsamma berättelser här i världen och det är inte få heller. De flesta av dem står nedtecknade i sagovolymerna 'Tusen och en natt'. En del sällsamma berättelser berättas ryktesvägen, andra genom att en gruppp människor råkas och så berättar någon av dem om någonting som är så förunderligt att man bara måste lyssna. Nu skall jag berätta om något som kanske är sant. Om det är så bara är delvis sant kan det ändå vara värt att berättas. Jag är dock inte någon van berättare och det är ju också så att har man inte själv varit där som händelserna utspelade sig så kan det vara än mera svårt att återge. Berättelsen handlar inte om mig själv utan jag har i min tur fått den berättad för mig. Det är egentligen inte en enda berättelse utan flera olika och de behandlar i huvudsak samma sak, bara det att de berättas olika beroende av vem som berättar. I vilket fall så finns eller fanns det en person som man bara behöver nämna namnet eller en antydan och folk skall genast som dra efter andan inför. Det är en person som skriver texter och ibland står på en scen eller sitter på ett café och läser högt ur någon bok. Han reser runt en del och har en ständig skara av fans som vill närvara överallt, läsa allt han skrivit, lyssna på allt han framfört. Han böcker är svåra, för att inte säga omöjliga att få tag i. Det finns ett antal sådana människor, även om de är få, som lockar publik alldeles oavsett var de dyker upp, annonserat i förväg eller ej. Den här mannen kom till ett hotell han aldrig förut varit på. Han hade hört att där skulle finnas något som inget annat hotell han hört talas om skulle ha. Utöver den vanliga menyn i hotellets restaurang skulle där finnas en dold meny. Han hade ingen aning om vad det var men var förstås nyfiken så han for dit och skulle hålla ett antal läsningar på estraden inne i hotellets café. Det var hans eget material och man kunde då förvänta sig att få se en del väl kända ansikten där. Redan samma kväll då han satt i restaurangen bad han att få se menyn och beställde ur den, åt och drack gott och vid sin vanliga kopp hett bad han om att få fram den dolda menyn. Han fick då veta att han inte skulle säga på det viset, varför han ville veta hur han skulle uttala saken. Han hann aldrig få svaret förrän han hörde någon vid bordet intill uttala orden...
- Och den dolda menyn?
Han såg sig om och fick då syn på en man som satt vid bordet snett bakom honom. Det satt också tre kvinnor vid bordet. Allesammans såg fullt alldagliga ut.
Han provade själv dessa ord som påminde honom om 'Sesam öppna dig'. Medan han åter vände sig till servitören yttrade han således...
- Och den dolda menyn?
Varpå servitören avlägsnade sig och kom tillbaka i stort sett samtidigt som en servitör avlämnade sin barlast till bordet intill. Servitören räckte fram en ljusblå meny till honom och han öppnade den. Framför sig såg han ett vitt papper och nedstucken över menyns kant en penna. Han lösgjorde papperet för att se om det stod något på baksidan, men även den sidan var tom. Han satte tillbaka papperet och frågade servitören om det var något slags skämt. Varpå han hörde mannen bakom sig teaterviska ett...
- Den dolda menyn är ett oskrivet blad. Det du skriver eller ritar på papperet står inte att finna i den vanliga menyn. Vår man, låt oss kalla honom för Tony, teaterviskade tillbaka...
- Så om jag ritar ett par skridskor och en martini...?
- Så serveras du ett par skridskor och ett rivjärn, men det går inte att garantera att skorna passar om du inte uppger storleken. Om du skriver dit något som står att finna i den vanliga menyn så serveras det inte. Du kan beställa vad du vill och om det är möjligt för personalen att servera dig din tennisracket och din golfboll...
- Tennisracket?
- Ja, en tennisspelare var här och beställde en racket. De hade ingen i trä så han fick en i plast. Ja, och en golfboll.
Tony lämnade menyn orörd, drack sin kopp het och gick för att snygga till sig. Han syntes en kvart senare stå på estraden för att börja sin timme av textläsande. Han hade en släpig röst när han läste och texterna var ömsom romantiska, lätt samhällskritiserande och ömsom modernistisk poesi. När han kommit in var där halvfullt i caféet och hela tiden droppade det in nytt folk tills det var fullt och då fanns där ett väl sextiotal personer.
Dagen efter vilade han, åt frukost, promenerade kring sjön och funderade över kvällens läsningar.