Era bilder
sliter sönder
mitt inre
snön faller tungt
på ett ansikte
som inte är mitt


Och hästen gick sönder
ett barndomsomen
er avgud
ledde mig
mot slaktfållan
Mina ben
var brutna


Men den röde prinsen
bryr sig inte om
brutna ben
eller falska anleten
Och den vite
log därbakom
ristade sitt märke
av nåd


Och hästen
spränger fram igen
med den röde
vid sin sida
i den vites famn