Bara två trasiga själar
Jag kysste dig godmorgon
och jag kysste dig godnatt
Lärde dig att älska och älskade dig tillbaka
Smälte din vinter, hörde när ditt hjärta började slå
Frisk luft i dina utarbetade lungor
Jag höll om dig när du grät,
smekte dina ärr och plåstrade dina sår
Gömde dig under mitt tak och skyddade dig från regnet
Lät dig sova i min säng, delade min värme från mitt täcke
Jag gick med på en ödslig och sandig stig efter du hade bränt alla broar
Kompenserade för din förlorade broder
Torkade blod från dina knogar, tårar från ditt ansikte
Höll dig i handen när ångestens höga vågor svepte oss från land
Trodde på dig, såg något mer i dina djupblåa ögon än en ensam pojke
Jag stannade med dig, reparerade dina skador
Bar bördor för oss båda
Jag kämpade, men vi föll
Du var min första och sista kärlek och nu är det som du aldrig var här
Två trasiga själar som behövde varandra, två som blev till en
Men säg mig då min trasiga trolovade om du nu älskar henne mer
Vem var då jag?
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren SvartPoesi med Poeter.se id #38073 innehar upphovsrätten