Publicerad 2012-07-23 19:57 av Magnus P.

Lyfte ut ett stycke ur denna text eftersom den passade mycket bättre i Jag.
De båda texterna skrevs samtidigt.



Svärtan

Vi silar livets vin mellan våra tungor.
Smakar på hungern.

Viljan att leva trots allt som varit och allt som komma skall.
Just nu är det bara du och jag.

Älska.

Osårbara och eviga.
Gömda och oåtkomliga.

Du ser mig.
Jag ser dig.

Men ändå.

I mitt inre vilar mörkret tungt.

Berusa mig med åtrå.
Låt mig fly bort,
om så bara för en stund.

En minut, en sekund.
Fri.

Svärtan av min själ ekar alltmer ödsligt och tomt.

Med villfarelsen att ensam är stark vänder jag mig bort.
Går.

Lämnar dig ensam kvar.

Följ mig inte ens med blicken.
Sudda ut mig ur ditt inre.

Låt inte svärtan av min själ eka även i dig.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Magnus P. med Poeter.se id #36605 innehar upphovsrätten