En spricka
kluvenhet i livets bergfasta grund
gungar från sida till sida
utan att nå fram

blir hängande mellan klippväggarna


Försöker ta ny fart
lönlöst, studsar som ett eko
ända tills
jag kapitulerar
och blir stilla

ganska stilla


Jag vet vem du är
som kommer att visa mig vägen
metoden för att nå fram
som kommer att peka ut riktningen
ge mig skjuts
precis så mycket som jag behöver

för att nå fast mark igen


Jag vet vem du är
för jag känner dig redan
det var bara ett tag sedan vi hördes av

lite mer än i förbifarten

Och nu väntar du på
att jag ska bli stilla

stilla

så stilla

att jag lyssnar på dig, fullständigt
och inser
det jag redan vet
att om jag slutar sprattla
och sätter ner fötterna

så står jag på dina axlar