Idag är det en dag tills
jag är nära dig igen, en dag tills
jag står framför dig igen
men, du kommer vara lika
kall och stel som senast, och jag kommer inte att
få se dig, röra dig, spela musik för dig
jag kommer inte att
klara det här
men säger till alla att
det kommer att gå bra


men hur fan ska det kunna gå bra, för du
du bestämde dig för att självmord var rätt väg och
när farfar dog i cancer så var det du som stod i kyrkan och
höll min hand, var mitt största stöd och
vi köpte en kavaj till dig,
som nu hänger i min garderob
och nu ska jag stå där och
hålla ihop
när


...



jag tänkte kolla tillbaka på gamla smskonversationer oss emellan
ord vi bara sagt till varandra, ingen annan och
även om jag inte kollat vet jag att
efter några dagar utan mig skickade du
Snälla, kom tillbaka
och jag kan se framför mig hur du satt där och väntade på svar,
ett svar som
kanske skulle komma
och det är så ironiskt att nu sitter jag och
ber, ber, hela min insida skriker
Johan, snälla, kom tillbaka.