Publicerad 2012-09-06 21:56 av Eva Kellett

Ibland är det så svårt att nå sitt barn, de bär på sina egna liv som man så gärna vill dela med dem men ibland hittar man inte dörren till varandra. Den här dikten skrev jag 1991 när dörren kändes stängd mellan oss.


Mitt barn

Jag ser din gråt
i leende ögon.
Jag ser dina tårar
på din torra kind.
Jag hör ditt skrik
från en sluten mun.




Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Eva Kellett med Poeter.se id #41775 innehar upphovsrätten