Jag sitter i verklighetens skugga,

betraktar livet.

Gömd från omvärlden,

går jag en brottningsmatch mot Skulden.

Trots att allting faller,

står jag kvar på ostadiga ben.

Mina avsikter var goda,

mina handlingar obefintliga.

Stilla och ändå på väg är jag när natten nalkas.

Jag tänder ett ljus av hopp i mitt inre.

Mardrömmarna är inte lika hemska denna gång, för nu är jag vaken.

Illusionen om att jag inte duger, är bara rädslor från förr.

Med ett leende omfamnar jag dagen som gryr.

Idag ska jag leva,

leva och älska.