Hennes lägenhet var tom, det var en trap door, sängen lakanlös. Den övergivna lägenheten efter sändningen i mars. Sitter liten, undanträngd. Har sett honom nu ta hissen ner. Live Transmission. Gömd lägenhet att utforska med keramikerhänder. Men folk bor pö om pö. Inget vintrigt underhåll när det inte var snö eller is. Utan man tyglade sig när våren kom, precis som man gjorde med sin egen kropp.

Friår, Muralvin i små flaskor, inbjudan till lägenheten, till kroppen stod fast. Ett tillfälle som aldrig försvinner. Och visst dök igen upp, fredag, lördag. Några rader för tidningen bara. Och ett skämt för nästa sändning. Hade tänt lampan så att det ”verkade” som att jag var hemma. Aldrig misstänkt något. Men det stod klart som stjärnorna om det inte jämt hade varit mulet. Skrev rent i en Zolabok med ensamkommande streckmun. Mäktar hon sluta röka som jag har gjort. Då kunde hon lika gärna låta bli att vara här.

Ynglingarna sade kaos och uppvigling. Nu behövde politikern Lejno dra sig undan och ta en kort paus från offentligheten. Pratade någon så bad han dem hålla tyst. Han sätter sig ner, skriver ett manus som en galning och regimen hade på den tiden avrättat var han helt på det klara med, ett ord som dök upp var att de hade arkebuserat, mord alltså. Ett allvarligt brott.

Det fanns ingen befintlig lag på Prags gator och torg.

Han skriver i brev till sin mor att han vet att hon kan höra och se henne från himlens prestigelösa vidder, och att han försöker fika, leva värdigt. Barnes & Noble öppet till midnatt – hon väntar på att de snart ska mötas igen. Han packade ”matsäcken” och ”nattpyjamasen”.

Nere i prånget satt de spända och följde tjeckisk tv, de där ynglingarna.

Möter en konstnärstjej med kort hår. Man kan se på henne att hon målar. Hästarna som stod i knallröd hage, målade hon. Hon målar rasisterna som har en sorts mustasch. Hon målar, en kille det inte fungerar med.

Vägra, min kvinna, att acceptera detta.

Hemma hos henne målar hon på en halvtimma Härkä och hans så mörka ord om sig själv. Och tydligen minns du inte vem han var längre. En offentlig prick. Och i lanthandeln köper rättshaveristen Härkä den pasta som det stod om i ”Torontoist”.

Vissa dagar när man tvingas ut ska inte lampan, utan själva lamphållaren bytas ut. Då ska de bytas mot spotlights. Just nu fladdrar ett rött blockljus i en vit behållare. Plockar undan inför den stundande eviga vintern, och skrev allt som oftast orden i ateljén kvällstid när de många ideerna kom efter siestan!

Hällregn, sol, mulet. Mulet, duggregn, växlande molnighet. Efter ett tag har hennes hår vuxit ut. Hör medan hon målar på The Beatles, Tommy Ekman, Darkthrone.

Männen i byn går in i bilen igen och vill förmodligen in till nästa by, som är en kåkstad. Ja, livet är fullt av svek. Den plötsliga känslan som kom var så pass dålig. Att utröna.

Hon måste flytta och hon och hennes man som har varit med om samma sak, fick en son som inte blev som andra. Till en spegel, som är hänsynslös.

Och anteckningar brann upp.

Politikern Lejno befaller att polisen sover över och slår till mot våra hem fastän jag sover, de lyckas inte väcka mig. Där ingenting kan sägas vara städat. Där opium tränger in. De får inte ta din stereo i beslag, och utan den kan du inte sova. Nattskjortan och nattglömskan. I flertal år. Utan pyjamasen kan du inte sova.