saknar mitt land som det var

när snöflingorna var större
och jag var mindre

och farmor levde

bussarna på stan gick tysta
genom snön

drivna av ström

affärerna stängde klockan sex
på fredagen

öppnade igen på måndagen klockan nio

långfredagen var den tråkigaste dagen
i hela världen

lampan på operan högt uppe i taket
var obegripligt stor

de som dansade på tåspetsskor
så avundsvärda

vi tog bussen dit, farmor, min syster och jag

kläderna vi bar var svåråtkomliga
och obekväma

men inte tillverkade i öst eller syd
nej det var Algots och Wahls och illasittande

jag var alltid kär i alla som alla andra var kära i

den jag var mest kär i är gift med min syster
de bor vid havet och har många rum

vad är det med det då?

skulle jag vara avundsjuk? Sällan

vägarna var röda på den tiden
vi bodde i Jönköping

bjöd hem hela klassen på kalas
utan att berätta

lördag och allting stängt