Morgonens kyla
obekväm lukt sitter fast i lakanen
en kopp kaffe skulle ha en helande kraft

Morgoncigaretten viskar att jag borde ta
det lite lugnt och jag vet vad den menar

jag blir aldrig nöjd

Ser ut över de andra höghusen och vet
att biljetten tillbaka är betald

fyra veckor någonting
sen är det dags att åka hem

tar ett djupt andetag och
låter längtan fylla upp varenda cell jag består av

hem till mitt liv...
som inte finns längre
det finns ingenting kvar där

ingen lägenhet
inte ens en egen säng
och pojken jag älskar följde villkoren vi satt upp
det här halvåret att komma över allt på

smuttar mer på mitt kaffe och tänker

åh jag vill inte vara kvar här

det finns ingenting här
en stor stad fylld med människor jag inte känner
saker att se och göra som jag aldrig har tid för

åh jag vill bort

tänker vidare på Uppsala
och livet där
hur staden är hemsökt
hur jag hatar att folk känner igen mig

ser ut igen och tar ett djupt bloss

jag vill inte vara kvar här
men jag har faktiskt ingenting annat än det här