Sårad och ledsen
förstår inte varför.
Du undrar:
"va det mitt fel"?
Instängda känslor
rör dej i mörkret.
Du skriker:
"jag vill inte mer"!
Vaknar ur drömmen,
svetten den rinner.
Minnen 
förtränger du bort.
Vill bara glömma
förnedrande händer
som öppnade
dörr´n till din port.
Liten och rädd,
törs inte berätta.
Du tänker:
"jag klarar mej nog".
Du kom inte undan,
nätterna många,
den
som barndomen tog.

Än bär du masken
som skyddar ditt inre,
trots att
åren har gått.
Ingen får veta,
komma dej nära.
Kärleken,
den slår du bort.
Fast innerst inne
så tror du och hoppas,
det finns nån 
som ser vem du är.
Som ser genom skalet,
som helar ditt inre.
Som älskar
och håller dej kär.