Jag vet ej varför jag fortfarande gråter
När solen stiger åter
Över skogens höga toppar
Och jag med mina egna ögon kan se daggens lätta droppar.

Morgonens råa dimma
Sprider sig över äng och åker

Med tårar på min kind
Och våta ögon som gör mig blind
Kan jag endå känna morgonbrisets kalla vind
Lika skygg som en hind.

Solens nyfödda strålar
Öppnar upp vår himmel för en ny dag.

Så varför kan jag inte sluta känna sorg
När mitt hjärta äntligen lämnar sin borg
För att dela strålarnas värme och ljus
Mina tankar och kännslor är oövervinnligt diffus.