Publicerad 2013-01-06 10:59 av poetryGirl

andlighet vetenskap och Gud = samma


LIVETS LOVSÅNG

'''''''''''''''''''
*******

Min gud
är för stor
att finnas i

kyrkans byggnad

Min andlighet, min gud,
är i skogens lövsal

vindens sång
vågors oavbrutna rörelse.

min andlighets gud
är
i strålande
stjärnenätter,
rymdars ofattbara mysterier



Jag finner min Gud


i solnedgångarnas och
soluppgångarnas skimmer,

känner inte gud
bland stenväggar kalla
kyrkobänkars trä,

hör ej
gud

i psalmernas dystra klagan.


Min glädje har sin
gudomliga grund
att nya knoppar slår ut
friska blad, nya frukter
i vår

efter vinterdagarnas död,
död blir liv
åter och åter
igen

Jag hör Gud

i oväntat leende
i vänligt ord,
och i tröstande famn

Jag skulle bli glad
om vi kunde lära oss
le
över det som är gott
och av medkänsla,
modig,
inför det som blev fel


och jag gör ingen skillnad
mellan det som kommer
från dig

och av det
om är oss givet
av gud

*

**





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren poetryGirl med Poeter.se id #10386 innehar upphovsrätten