Jag önskar jag kunde förklara

gårdagens underbara känsla

då ensam i snöblåsten på myrar

jag kämpade framåt på skidor

i timmar så långa

ingenting såg jag utom flingor

som piskade mina ögon

ögonen fick vila genom korta skogspassager

där vinden bjöds motstånd av stammar och grenar

en porlande bäck jag lyckades korsa

men hängde ett tag i en sviktande grangren

som räddade från kallbad och isade skidor

fel åkte jag också när det började skymma

men fann till slut bilen vid vägen

och snart var jag lyckligen hemma.