Publicerad 2013-01-27 16:34 av Maria Eliasson

Typiskt oss svenskar att gömma oss bakom isridån, inte våga visa känslor.


Isridån

Snön faller stilla, det är ganska lagom kallt
Vattnet fryser inte om det är mycket salt
Längs klippan har det dock frusit till istappar
Om någon dem sabbar, kylan dem snabbt lappar
Ibland finns det en väldig isridå så hård
Den går ej att knäcka, den är som en järnbård
Blänker på ytan, en kall och glansig fasad
Så annorlunda mot trädens gröna små blad.

Kanske har vi också frusit till is ibland
Blivit lika isen på vintern i vårt land
Vågar inte visa medkänsla och svaghet
Glömmer bort vanlig hjälpsamhet och vänlighet
Ljusen kan ju smälta is och lysa upp här
Det faktiskt mycket bättre och finare är
Låt värmen smälten isridån och bli en vän
För hoppet och livet finns ju trots allt kvar än.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Maria Eliasson med Poeter.se id #34769 innehar upphovsrätten