Nyheten välkomnades med stor glädje
av den lilla familjen.
I flera år hade både hans
och hennes släkt väntat på beskedet
och nu kom det äntligen.
Under månaderna som följde
gladde sej alla åt att se magen växa.

Naturligtvis skulle det bli en pojke,
något annat förväntade man sej inte.
En pojke som skulle föra namnet
och traditionerna vidare.
Och när han en gång gifte sej,
skulle hans brud föra med sej
rikedomar till familjen.

Den blivande mamman var glad.
Nu skulle hon kunna bevisa
att hon dög, att hon kunde
ge sin man en son.

Efter nio månader var det så dags.
Nu skulle han komma, sonen.
Barnmorskan kom till hemmet
för att hjälpa till.
Hela släkten var samlad
och satt där och väntade
på vad resultatet skulle bli.

Flämtande efter ansträngningen
såg hon förväntansfullt upp
på sin man med frågande blick.
Han suckade djupt och vände bort blicken.
Under bråkdelen av en sekund
förbyttes glädjen till djupaste sorg.

Med tårarna rinnande nerför kinderna
viskade hon tyst för sej själv:
"Det blev en flicka!"