Men minnen är kvar
Påväg bort i sönderfallande tystnad
Samtal rinner ut i sanden och tomheten tar plats
Men minnen är kvar
Sånger som vi delade i skrålande glädje
För att vi kunde och ville inte för att det var vackert
Men vad brydde det oss
Saknad som smyger och ont viskar
Du har gjort detta och all tystnad är ditt eget fel
Jo visst vet jag det
Har gjort otaliga tarvliga försök till skratt
Uppriktigt brytt mig om och frågat utan att få svar
Stängts ute med kallhet
Kryper skamset undan och låter orden dö ut
Månader av tystnad fortlöper och hoppet sipprar iväg
Finns inget kvar?
Har alla timmar av skratt förtvinat
Tog min ondska över allt det goda du hade kvar
Förstörde jag allt vi hade
Jag minns att det inte ens fanns några
Dagar utan att vi konsekvent skrev sms till varandra
Alltid massa skratt
Och sångerna som blev våra genom vänskap
Men även kärlek och djup saknad och till sist även sorg
De är fortfarande våra
Kärleken dog ut för att mitt hjärta felade
Men för mig så dog aldrig vänskapen och jag ska alltid
Hålla det minnet kärt
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren sockerspöket med Poeter.se id #8570 innehar upphovsrätten